...det är så jag känner mig. Just nu har jag bara ett fokus och det är på flytten. Beter mig osocialt och fokuserar bara på att jobba och packa. Min kamera står för sig själv i ett hörn. Jag går fram emot den och konstaterar "du lilla vän behöver dammas av" och sedan går jag vidare. Konstigt nog känner jag ett sting av dåligt samvete därför att min kamera är min bästa vän som jag just nu sviker. Däremot ser jag bilder framför mig med fokus på Skåne och Danmark. Jag bara ser mina kommande bilder, bilder och åter igen bilder. Längtar efter att få fånga det kalla, karga som bara ska äta upp mitt inre. Vi får se!

Som sagt,,,,,jag är en känslomänniska...

 

Att jag inte bloggat på ett tag beror på att jag haft en hel del att göra, både på jobbet och här hemma. Trots att det är en månad till flyttlasset går iväg har jag börjat packa mina lådor. Allt för att få den tid jag behöver för att rensa och för att få lite ordning på torpet. Jag går från ett radhus till en tvårums lägenhet varför jag måste prioritera hårt. Det är riktigt befriande att få göra sig av med allt som är "bra att ha".

Mina barns far har hjälpt mig en del och det är jag mycket tacksam för. Det skönt att kunna ha en bra relation och dialog trots att vi gått skilda vägar. Tack Anders!

 

 

En bild från min resa i Hälsningland
Oredigerad