...det är så jag känner mig. Just nu har jag bara ett fokus och det är på flytten. Beter mig osocialt och fokuserar bara på att jobba och packa. Min kamera står för sig själv i ett hörn. Jag går fram emot den och konstaterar "du lilla vän behöver dammas av" och sedan går jag vidare. Konstigt nog känner jag ett sting av dåligt samvete därför att min kamera är min bästa vän som jag just nu sviker. Däremot ser jag bilder framför mig med fokus på Skåne och Danmark. Jag bara ser mina kommande bilder, bilder och åter igen bilder. Längtar efter att få fånga det kalla, karga som bara ska äta upp mitt inre. Vi får se!

Som sagt,,,,,jag är en känslomänniska...