Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Herrens) ankomst. Advent är den inledande perioden i det västerländskakyrkoåret. Sina historiska rötter har adventsfirandet i julfastan, en fasteperiod som speglade påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Denna spegling av påskfastan lever kvar i att Jesu intåg i Jerusalem utgör predikounderlag såväl den första söndagen i advent som på Palmsöndagen. Traditionellt i kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul. På 1000-talet fick julfastan benämningen "advent" och tiden sattes till fyra veckor. Advent inleds fjärde söndagen före jul och varar till och med julafton. De fyra söndagarna fram till jul benämns vardagligt första advent, andra advent och så vidare, eller mera formellt första, andra, tredje och fjärde söndagen i advent. När juldagen infaller på en söndag, som år 2005, blir advent lång jämfört med om juldagen infaller en måndag, som år 2006.

Tiden fram till julafton räknas ned på olika sätt beroende på tradition. På norra halvklotet är det årets mörkaste tid och många hem rymmer under den här tiden en adventsljusstake med fyra ljus, där ett ljus tänds för varje söndag i advent som passerats. En annan nedräkning, populär bland barn, är adventskalendern. Advent blandas i dessa sammanhang ofta ihop med tiden 1–24 december