Under vecka har jag, via Facebook, fått kontakt med gamla skolkamrater från grundskolan i Timrå. Jag har genom åren fungerat en del över vad som hänt alla och hur de lever idag. Trots att vi inte träffats på över 35 år så har det varit enkelt att mötas igen. Några har lyckats väl och andra inte. Det som verkligen värmer mig är en vän som råkat ut för en allvarlig olycka men ändå har en positiv inställning till livet. En annan vän, hamnade under gymnasietiden i ett knarkberoende och har idag kommit igen och arbetar numer som behandlingsassistent. Otroligt starkt! Om du läser det här skall du veta att jag är stolt över dig! Brillan, tack för att du finns. Hoppas att vi kan träffas snart. Nu längtar jag efter att få åka tillbaka till Timrå och möta alla! Vi får se....