Idag har jag köpt ett omonterat pepparkakshus. Trots att barnen är stora så tycker jag ändå att det tillhör julen med ett hus  på köksbordet. När barnen var små bakade jag egna delar till pepparkakshuset. Varje år, absolut varje år, grät jag när jag brände mig på det smälta sockret eller över att delarna kraschade när de föll isär. Familjen tyckte naturligtvis att det var roligt och de avvaktade, med spänning, vad som skulle hända år från år. Oftast var det ilskan som tog överhand. Som ung hade jag förmodligen mindre med tålamod.

.

Smart som jag är så delegerade jag uppdraget till fadern som tillsammans med barnen lyckades mycket bra med projektet. Numer gör jag huset av halvfabrikat och det tycker jag är OK. Naturligtvis kommer jag att avvakta några veckor med monteringen.

...