Min arbetsplats består av ett större antal huskroppar och för att ta sig till restaurangen måste jag gå via en kulvert på ca 500 m. Golvet är av betong med en plastmatta. På väg tillbaks från restaurangen till mitt kontor halkade jag och föll med min fulla uppenbarelse platt på magen. Glasögonen flög två meter framför mig och likaså matlådorna. Jag låg som en padda på golvet samtidigt som jag hörde en röst säga "hur gick det?". Knäskålarna värkte men jag tog mig sakterliga upp på fötterna.

Som tur var hade jag förseglat maten väl i en plastfolie men allt låg som i en röra i asken. Så här kan det gå när man försöker vara fin. Jag hade dagen till ära tagit på mig mina snörkängor med hög klack och de passade inte så bra för det hala, hårda underlaget.

Ja, ja, jag är klumpig!

Tyvärr har jag ingen bild på bravden!