...

Jag sitter här och minns! Det var en dag när jag/vi vandrade tillsammans efter stranden på Gran Canaria och allt vara bara underbart. Solen var lagom varm och havet brusade bara så där underbart som det kan göra. Vi gick i vattenbrynet och helt plötsligt så var det inte lika enkelt. Det blev mer och mer sten som hindrade vår väg men vi ville ändå följa vattenlinjen. Det var lite besvärligt med all sten på bottnen men vi fortsatte. Helt plötsligt kände vi hur benen drogs ned i sanden och allt bara försvann under oss. Min följeslagare fick lätt panik och fick känslan av att vi var i allvarlig fara. Vad hände med mig???...jag tänkte på min kamera;-)) Kameran fick inte bli blöt! Det var det enda jag kämpade för. Allt gick bra, både för min partner och min kamera men vad olika man reagerar i en besvärlig situation. Jag kanske har med mig det från min tid som polis. Det ända som gällde var att klara situationen.