En morgon i sängen så letade sig handen mot bröstet och en liten
knöl fanns där. En liten
knöl stor som ett riskorn. Vad är detta? Har den funnits där tidigre? Nej, det är nog bara inbillning. Veckorna går och den obehagliga känslan finns kvar men det kan inte vara någonting utan bara en förändring i bröstet pga att kroppen förändras av åldern.
.
Någonting måste göras. Ett besök hos doktorn och han meddelar att det nog inte är någonting men om det fanns skäl till oro så kan han skriva en remiss till mammografin. Veckorna går och kallelsen kommer. Bilder tas från alla vinklar och ett nålstick görs i den misstänkta knölen. Många funderingar kommer och det blir en vänta på ett besked. Ett samtal kommer från doktorn och han meddelar att knölen inte var angripen. Okej, vad bra. Doktorn frågar för säkerhets om knölen skulle ska tas bort. Varför inte! Den tas bort och allt är frid och fröjd.
.
Ett samtal kommer, en fredagförmiddag, från en doktor på kvinnomotagning, som kallar till ett samtal. Hon meddelar att knölen var angripen av cancer. HERRE MIN GUD.....det fanns överhuvudtaget ingen beredskap för ett sådan besked. Väl hos läkaren kom skräcken och olusten. Hur kan det komma sig att de inte hittade cancern i samband med mammografin? HERRE GUD, vad är det frågan om.
.
En ny kallelse kommer om en operation. En tårtbit skall tas bort från bröstet och några lymfknölar från armhålan. Kirurgen meddelade att "det inte fanns någon anledning till oro", de möts dagligen av detta och efter en operationen är allt frid och fröjd. Lugnet smyger sig på och allt blir lugnare igen.
.
Efter några veckor kommer en kallelse om återbesök för att se över hur såren har läkt. Då kom nästa besked: Cancern har spridit sig och sju av tio lymfknölar är smittade. HELA BRÖSTET MÅSTE TAS BORT. Ångesten kommer som ett slag i ansiktet. Skriket kommer ur strupen. Ännu en gång en överraskning. NEJ NEJ NEJ....
.
Ny operation och nya förutsättningar. Fyra veckor senare kommer kallelsen för strålning och cellgiftsbehandling.
.
I väntrummet, inför den första cellgiftsbehandlingen, sitter ett antal människor och väntar på att få bli inkallade av sköterskan för behandling. Plötsligt dyker det upp en rullstol och i den sitter en dam, grön i ansiktet, och vid hennes sida står två ledsagare. De var högljudda och det var oundvikligt att missa dem. Allt kändes obehagligt med tanke på vad som väntade. En sköterska kommer och meddelar att det finns en person till i behandlingsrummet och hon undrar om det går bra. NEJ, gode gud, ÄR DET GRÖNA KVINNAN SOM SITTER DÄR......vill inte, vill inte! Så var det inte utan det satt en liten tant utan hår, som sover men ser död ut. Intill henne hänger peruken på stativet intill henne. Innehållet var alldeles rött och såg läskigt ut. Tårarna kom och tanktarna snurrade. Plötsligt tittar kvinnan upp och blinkar med ena ögat och säger "DET KOMMER ATT GÅ BRA", och somnar därefter om. HON LEVER, HON LEVER...
.
Behandlingen var obehaglig. Det var som att släppa på en kran med kallt vatten som gick igenom hela kroppen. Massor av tårar kom men allt gick bra. Massor av mediciner fanns där. Medicin för att inte kräkas, medicin för att kunna bajsa, medicin för att ...osv.
.
Veckorna gick och värderna blev bara sämre och sämre. För att inte kroppen skulle ta till sig nya infektioner ordinerades medicin som skulle stärka de vita blodkropparna i bemärgen. Sju sprutor, sju dagar i sträck. Kroppen skrek av smärta och det var nära att topplocket skulle pricka i skallen. Värderna blev bättre.
.
Håret föll av, färgen försvann i ansiktet och oron fanns där och döden väntade bakom hörnet. Månad efter månad gick och till slut var det över och livet kom tillbaka.
.
Nu sitter jag här och skriver om min resa i kampen mot cancern. Det är första gången jag överhuvudtaget skrivet om den här tiden och jag hoppas jag slipper skriva om den mer. Jag har förmodligen förträngt det svåra tiden och aldrig tillåtigt mig att sörja utan bara fokuserat på att gå vidare med mitt liv.
.
Nu rinner tårarna i floder och jag hoppas att ingen av er behöver uppleva det jag gått igen!
JAG ÄLSKAR ER ALLA!
19:11:49 
Marie
2011-10-18 
08:12:10
P e r s o n l i g t