Just nu sitter jag på tåget mot Sveriges huvudstad och har det ganska bra. Jag är fortfarande snorig men jag känner att det finns hopp om livet även i framtiden. Jag har träffat många trevliga kollegor och har suttit och lyssnat på ett gäng från SSAB Borlänge. Om ni inte tidigare lyssnat till Borlängedialekten så ta tillfället. Det är så brett och de låter så hejiga när det talar.