Sakta jag går genom stan!
Blir lite sorgsen när jag läser det där om att ingen mötte din blick. Är det så det blivit i dessa IT-tider? Umgås vi hellre på nätet än att faktiskt våga möta någon IRL, ett möte som faktiskt kan ge otroligt mycket just när man minst anar det.
Jag vill inte tro det. Kanske var det bara stämningen, alla är lite sorgsna över att sommaren är borta, och vintermörkret är på väg, det plus regnet. Vad vet jag...
Kan tänka att dina minnen flög kors och tvärs i ditt huvud, både bra och dåliga. Precis som du får jag ju också se avigsidorna av livet fast då på akuten. Livet är inte en dans på rosor för alla, en del har förutsättningarna men använder dem inte, andra har ingenting. Är allt förutbestämt undrar jag ibland. Det finns folk som pallar allt medans nån annan dukar under vid minsta motgång.
I alla fall blir man väldigt ödmjuk över hur snabbt allt kan vända...
Älskar gamla stan och Stockholm överhuvudtaget! Jag tycker också det lät lite sorgligt med att ingen mötte din blick, men jag tror att det är typiskt storstäder. Bilden blev jättefin trots regnet. :-)
Underbart ljus i den här bilden. Trist det där med "blicken". Vi lever i en stressad värld och missar många chanser till "riktiga möten".
Kanske kan man förändra det själv genom att våga/försöka fånga någons blick........
Minnen kan både väcka possitiva och sorgliga tankar, vad en plats omgivning kan påverka en egentligen =D
Så oerört coool & fin bild, kändes som man klev in i 60-talet
kram