Skitbild!

...

Massor snurrar nu i mitt lilla ägg och jag vet inte vad jag ska ta för beslut. Som jag tidigare nämnt så är det två par som är intresserad av att köpa mitt hus. Inte nog med det så verkar de seriösa!!!!......vad men jag nu med det?.....JAG VET INTE OM JAG VILL SÄLJA JUST NU.....knepigt eller hur! Jag måste ta några dagar på mig att fundera.

.

Vidare så kan jag berätta att min vän Kerstin från Kiruna är på väg till mig med tåg och hon kommer att stanna en vecka. Det kommer att bli så trevlig samt att jag får lite liv i kajutan. Det är lätta att man bli lite passiv den här årstiden när alla runt omkring föredrar att stanna inomhus.

.

Igår fick jag besök av min granne Pia. Hon kom vid 17.00-tiden och vi satt och talade, åt räkmacka och snackade fram till kl 00.30. Tiden bara försvann och vi hade intressanta diskussioner och några flaskor vin gick åt. LIKE YOU PIA!

.

Nej, nu är det dax att se till att maten är klar innan yrhättan från Kiruna kommer....hahaha.

.

Till saken hör att jag igår kväll bestämde mig för att behålla huset. Den första intressenten tyckte att priset var lite väl högt och började tjabbla om att den mäklare som sålt ett annat hus i området hade en annan bedömning om prisläget på just de här husen. Jag informerade honom om att det är jag som säljer den här gången och jag har min prisbild. Plötsligt kommer det en till som vill köpa!!!....ooops....

.

Den andra personen kommer i helgen och tittar och vi får se om jag får till en budgivning. Det är försäljningssumman som avgör om jag kommer att sälja. DEN SOM LEVER FÅR SE!

....är nytt uttryck för mig som jag tycker är ganska gulligt. Uttrycket har både en positiv och negativ klang. Det är bara betoningen som skiljer dem åt. Vad tycker ni?

.

Helgen som varit har gått i slapphetens tecken och det är länge sedan jag varit så trött som då. Jag vet inte vad som hände men ögonlocken? De har bara hängt, som druvklasar....pust. Nu känns det bättre och kreativiteten börjar komma tillbaks. Har precis tagit mig en skönt bad och försökt skrubba av mig all den solbränna från tidigare resa. Nu är jag flammig som en prickigkorv...hahaha. Nu inväntar jag en dansk deckarserie som är ruggigt otäck men bra.

...

Visst skulle det vara skönt att få ta sig ett dopp!

.

Igår när jag kom hem hittade jag en lapp i min brevlåda från en person som är intresserad av att köpa mitt hus. Ooops.... Hur gör jag nu? Just nu snurrar det i mitt lilla ägg och jag måste ta ett snabbt beslut. Vilket som så har jag tagit kontakt med personen ifråga och vi kommer att mötas under nästa vecka. Brudar, nu kanske jag dyker upp i Malmö ändå. Vem vet?

.

Just nu sitter jag och lyssnar på "Absolute Music 67" som innehåller massor av nutidsmusik och jag tycker att skiva är underhållande. Jag far runt som en liten tätting och dansar från topp till tå och det är så befriande. Jag har en svaghet för Housmusic och skivan innehåller en del sådan music.

...

.

Med barnen var det lite annorlunda med. Jag har många gånger funderat över hur de kände och hur de egentligen  reagerade? Jag är inte så säker på det men jag gjorde vad jag kunde för att de inte skulle känna sig utanför och isolerade i all uppståndelse.

.

Det starkaste minnet var när mitt hår började rasa från mitt huvud. Jag frågade grabbarna om de ville klippa av mig håret. På två röda var saxarna framme och jag vill verkligen intyga att vi hade en trevlig stund tillsammans. Det blev en punkfrissa, rutmönster och till slut var allt borta. Den yngste kallade mig för skinnhead och kunde inte låta bli att känna mig över huvudet så snart han kunde. Vidare fick grabbarna vara med när jag skulle välja och beställa mina peruker. Det blev en rak, korthårig peruk och en lång variant med lockar (vad jag skulle ha den till förstår jag inte). Peruken var ingen hit därför det kliade oerhört och den åkte av när helst jag kände för det.

.

Jag kom också ihåg ett pedagogiskt snack jag hade med minstingen. Vi satt ute i eftermiddagssolen och talade. Jag berättade för honom om att jag skulle göra en bröstrekonstruktion. Jag skulle helt enkel göra ett nytt bröst av en del av min mage. Sonen satt tyst och lyssnade varefter han blixtsnabbt säger: Mamma, om du får tvillingar, hur gör du då??" Han är idag ingenjör och nu förstår jag hur han tänkte. Problemlösning! Hahaha....

.

En annan rolig episod var när jag mötte en okänd man på ICA och han stannade till vid mig och sa "Cantona" och sedan gick han vidare. Hahahaha...han tyckte jag var lik en fransk fotbollsspelare. En riktig buse...hahaha. Jag är lång och hade vi tillfälle en brun skinnjacka och en keps på huvudet. Såg förmodligen ganska sliten ut också.

...

Eric Cantona

.

.

Någonting måste göras. Ett besök hos doktorn och han meddelar att det nog inte är någonting men om det fanns skäl till oro så kan han skriva en remiss till mammografin. Veckorna går och kallelsen kommer. Bilder tas från alla vinklar och ett nålstick görs i den misstänkta knölen. Många funderingar kommer och det blir en vänta på ett besked. Ett samtal kommer från doktorn och han meddelar att knölen inte var angripen. Okej, vad bra. Doktorn frågar för säkerhets om knölen skulle ska tas bort. Varför inte! Den tas bort och allt är frid och fröjd.

.

Ett samtal kommer, en fredagförmiddag, från en doktor på kvinnomotagning, som kallar till ett samtal. Hon meddelar att knölen var angripen av cancer. HERRE MIN GUD.....det fanns överhuvudtaget ingen beredskap för ett sådan besked. Väl hos läkaren kom skräcken och olusten. Hur kan det komma sig att de inte hittade cancern i samband med mammografin? HERRE GUD, vad är det frågan om.

.

En ny kallelse kommer om en operation. En tårtbit skall tas bort från bröstet och några lymfknölar från armhålan. Kirurgen meddelade att "det inte fanns någon anledning till oro", de möts dagligen av detta och efter en operationen är allt frid och fröjd. Lugnet smyger sig på och allt blir lugnare igen.

.

Efter några veckor kommer en kallelse om återbesök för att se över hur såren har läkt. Då kom nästa besked: Cancern har spridit sig och sju av tio lymfknölar är smittade. HELA BRÖSTET MÅSTE TAS BORT. Ångesten kommer som ett slag i ansiktet. Skriket kommer ur strupen. Ännu en gång en överraskning. NEJ NEJ NEJ....

.

Ny operation och nya förutsättningar. Fyra veckor senare kommer kallelsen för strålning och cellgiftsbehandling.

.

I väntrummet, inför den första cellgiftsbehandlingen, sitter ett antal människor och väntar på att få bli inkallade av sköterskan för behandling. Plötsligt dyker det upp en rullstol och i den sitter en dam, grön i ansiktet, och vid hennes sida står två ledsagare. De var högljudda och det var oundvikligt att missa dem. Allt kändes obehagligt med tanke på vad som väntade. En sköterska kommer och meddelar att det finns en person till i behandlingsrummet och hon undrar om det går bra. NEJ, gode gud,  ÄR DET GRÖNA KVINNAN SOM SITTER DÄR......vill inte, vill inte! Så var det inte utan det satt en liten tant utan hår, som sover men ser död ut. Intill henne hänger peruken på stativet intill henne. Innehållet var alldeles rött och såg läskigt ut. Tårarna kom och tanktarna snurrade. Plötsligt tittar kvinnan upp och blinkar med ena ögat och säger "DET KOMMER ATT GÅ BRA", och somnar därefter om. HON LEVER, HON LEVER...

.

Behandlingen var obehaglig. Det var som att släppa på en kran med kallt vatten som gick igenom hela kroppen. Massor av tårar kom men allt gick bra. Massor av mediciner fanns där. Medicin för att inte kräkas, medicin för att kunna bajsa, medicin för att ...osv.

.

Veckorna gick och värderna blev bara sämre och sämre. För att inte kroppen skulle ta till sig nya infektioner ordinerades medicin som skulle stärka de vita blodkropparna i bemärgen. Sju sprutor, sju dagar i sträck. Kroppen skrek av smärta och det var nära att topplocket skulle pricka i skallen. Värderna blev bättre.

.

Håret föll av, färgen försvann i ansiktet och oron fanns där och döden väntade bakom hörnet. Månad efter månad gick och till slut var det över och livet kom tillbaka.

.

Nu sitter jag här och skriver om min resa i kampen mot cancern. Det är första gången jag överhuvudtaget skrivet om den här tiden och jag hoppas jag slipper skriva om den mer. Jag har förmodligen förträngt det svåra tiden och aldrig tillåtigt mig att sörja utan bara fokuserat på att gå vidare med mitt liv.

.

Nu rinner tårarna i floder och jag hoppas att ingen av er behöver uppleva det jag gått igen!

JAG ÄLSKAR ER ALLA!

"Visst är det bättre med dåligt tvättade fönster än skitiga?"

...

Jag hoppas efter den här analysen att jag kommer att tycka att det är roligare att tvätta mina fönster

Det knackade på dörren och grannen frågade om jag ville göra honom sällskap, ute i solen, över en kopp kaffe. Varför inte! Naturligtvis hade vi sällskap av kvarterets valpigaste valp Jack. En stor kille som inte förstår hur stor han är. Hela kvarteret älskar Jack och han vandrar in och ut hos oss alla, som han tillhörde oss alla. Han är störtskön!

.

Det var intressant att följa Jack i sitt rörelsemönster och hans sätt att iaktta och attackera. Jag fick mig verkligen ett gapskratt emellanåt. Han snodde en av mina skor som jag lämnat utanför min dörr. Det gjorde inget för de var på väg mot soporna men jag förstår husse över hans förtvivlan. Han måste lära Jack vad som är rätt och fel. Jag gav han tillåtelse och han var utom sig av lycka. Jag förstår inte Jack frispel...det måste ha varit min fotsvett som fick honom till lycka och glädje...hahaha. Det räcke att jag sa till honom: NU KOMMER JAG OCH TAR DIG!...herre gud vilken fart det blev på honom. Han for som ett jehu runt hela kvarteret.

.

Det är fan i mej inte lätt att ta bra bilder på en valpig valp i storlek XL. Många av bilderna är kapade men ni förstår säkert varför.

...

Här har Jack jagat och attackerat en av mina skor. Har ser ut som ett lejon där han ligger

...

Det är inte lätt att ta en bra bild på en stor valp som inte fattar hur stor han är!

...

Här är det spaning på gång! Det var säkert "KörvÅke" som kom hem med bilen, vem vet?

.

Grannen och jag fick oss en pratstund. Trots att vi är väldigt olika, med olika bakgrund, så har vi något gemensamt och det är vår iakttagelseförmåga. Jag med min tränade vana, efter 15 år som polis, att notera vad som händer och dra slutsatser. Min granne har befunnit sig på den andra sidan av lagen och har motsvarande förmåga för att överleva. Vi hade en intressant dialog. Varför blev det som det blev, hur klarade han sig ur allt och vad höll han egentligen på med! Det var också intressant att höra hur han upplevde sitt vardagsliv och hur det är att alltid få leva med att bli bedömd utifrån sin bakgrund. Det samma gäller för mig, en gång polis, alltid polis. Trots att jag slutade för 20 år sedan!

.

Jag vill tillägga att det är skönt att se att han är en av de mest sociala personer jag träffat och en av få som är populär i området. Kram från mig, grannen!

Jag har den senaste tiden fått kommentaren om att jag är en "levande person". Det känns otroligt fantastiskt men jag har funderat en del om varför. Vad är det som gör en person levande? ...eller vad är det som gör en person "olevande". Det finns säkert många skäl till både det ena och det andra men jag tror, för min del, att det handlar om att inte ta mig själv på så blodigt allvar. YES...så är det!

.

Igår fick jag besöka att sonen "Pelleplutt", Marit, Helen och charmtrollet Filip. Vi lagade mat tillsammans och åt en tårta. Kvällen var ett stort födelsedagskalas. Jag blev gratulerad på min födelsedag som var den 3 oktober, Marit fyller år den 16 oktober och Pelle den 18 november. Jag slog faktist "knockout" på min son därför att han fick överta min IPAD. Det är länge sedan jag såg så mycket glädje i ett par ögon. Sådan mor, sådan son.

.

Pelle och Filip

Sådan mor, sådan son!

...

Här två otroligt söta tjejet:

Helen och Marit

Nu är jag hemma igen efter några intensiva dagar i Stockholm. Det är skönt att få åka iväg men alltid lika skönt att få komma hem till sig egen boning.

.

I tisdags bestämde jag träff med Maria-Thérèse på Centralstationen i Stockholm. Jag väntade på ett av stationens caféer och hade beställt en Coffie/choko med grädde, som stod och väntade på henne. Det är alltid spännande att få träffa sina blogvänner" face to face". Hon kom som en sval vind genom stationsbyggnaden och jag hade inga svårigheter att känna igen henne.

.

Jag kände direkt att hon var en spännande person med intressen inom konst, poesi och musik. Vi hade en timme till förfogande men tiden gick alldeles för fort och jag hoppas att vi snart kan träffas igen.

...

Visst är hon söt!

♥♥♥

När jag kommer hem imorgon kommer fler inlägg. Glömde ta med mig sladden, som överför bilder från kameran till datorn. Återkommer!

Nu sitter jag här igen på tåget mot Stockholm för tre dagars arbete i huvudstaden. Det känns riktigt skönt att få röra på sig lite. Skrev om resan på bloggen igår och en bloggvän nappade när även hon skulle dit. Nu är det bestämt att vi träffas på centralstationen för en snabbfika. Det ska bli superspännande att få träffa en person som jag endast har kommunicerat med på bloggen det senaste året. Kolla här. Jag har en känsla av att vi kommer att jaga varandra för att ta den perfekta bilden till bloggen...hahaha

.

Trots att jag inte har någon inspiration för att måla, fotografera eller blogga tycker jag att livet känns ganska hyfsat ändå. På fredag kommer en av mina älskade söner hem med flickvän och hälsar på. Vidare kommer jag att ha ett homeparty där jag har bjudit in 15 köpstarka kvinnor på söndag och i slutet av oktober ska jag till min hemstad Sundsvall på en klassträff. I början på november kommer en kär vän från Kiruna och hälsar på. Härligt! Vidare så fyller min äldsta son 30 år och jag har fått ihop logistiken med alla nära och kära för att ordna en härlig fest för honom. Antingen åker vi alla till Malmö eller så bjuder vi upp dem till Borlänge. Det ska bli fantastiskt kul. Inte nog med det så kommer Malmögänget hem till mig till jul! UNDERBART!

.

Jag träffade en av mina grannar som haft sitt ute för försäljning. De har fått huset sålt till ett bra pris. Det är förmodligen dax att dra igång försäljningen igen. Att få byta miljö skulle vara pricken över I:et för min del. Vi får se!

.

Imorgon åker jag till Stockholm för att jobba några dagar. Det ska bli riktigt trevligt!

.

Nej nu ska jag packa min väska och sätta mig och titta på en ny dansk däckare på tv4.

.

Kram på er alla!

Nu har jag haft en underbar lördagmorgon men förhållningssättet "det är ingenting jag behöver göra". Har legat länge och sedan hasat runt i min morgonrock! Det finns inget bättre!

.

Igår var jag bjuden på middag hos underbara Pia och vi hade det underbart trevligt. Massor med skratt och god mat. Ikväll kommer jag att ta det lugnt och försöka ägna tid åt den bok jag fick i födelsedagspresent. Den heter "geim"  och skriven av Anders De La Motte. Den verkar lovande.

.

Här kommer bilder från min resa. Det förekom lite bus, på stranden, med en plastödla och kunde inte låta bli att ta några bilder.

...

Visst är det en läcker tatuering!

...

Höstens utställning på Hotell Gustaf Wasa invigdes den 2 oktober med en vernissage och ett repotage i den lokala tidningen. Jag kunde tyvärr inte vara med när jag var utomlands men mina kompisar fick njuta av stunden. Tyvärr tycker jag själv inte så nöjd med mina bidrag men det är ändå roligt att få vara med.

...

Här har Britta några av sina bidrag men jag står för tavlan i mitten, nedre raden.

...

Tavlan med fåren är mitt bidrag

...

Catarinas bilder

...

Maries bidrag!

...

Mitt bidrag!

Det som gav mig ett starkt intryck var när flygplanet gick in för landning i Istanbul. Det var natt och planet gick ner för inflygning mot Istanbul flygplats. Vi kunde se hur ljuset från stadens lampor började avteckna sig i fjärran. Vi flög efter en kustremsa och staden tog aldrig slut. Jag glömde helt bor att ta en bild därför att jag blev så faccinerad. Det har hänt ett antal gånger att flygit över stora städer men denna tog aldrig slut. Vi flög och flög och jag gapade ännu mer. Ni ska veta att stöder är enorm. Det är många som varit just i Istanbul som säger att den är fantastisk. Nästa gång jag reser till Turkiet ska jag stanna några dygn i Istanbul för att utforska dess inre och försöka vara beredd med kameran. Istanbul kallas för porten mot Asien.

.

Ett annat stark intryck från resan var all musik jag möttes av. Många hade nog tyckt att den var störande eller intetsägande men jag bara njöt. Musik är heltande för mig och det var första gången på många år som jag blev riktigt lycklig av att lyssna till alla ljuden. Det handlar inte om den Turkiska musiken utan alla annan.

Jag har fått en härlig solbränna och jag känner mig riktigt stark och utvilad. Jag tror att den här resan kommer att göra att jag klarar november/december månader lättare. Det var syftet med resan.

.

Jag kommer den här gången att göra en tolkning av mina timmar på badstranden på ett nytt sätt och jag hoppas ni kommer att gilla det.

.

Det här några av mina sämsta bilder som jag tyckte var ointressanta i färg. Kompositionerna är heller inte de rätta men sättet att fotografera påminner mig om de foton som mina föräldrar tog under 60-talet.

-

Den här låten har fastnat i mitt huvud.

Hemma igen efter några underbara dagar i solen. Jag kan verkligen rekommentera er att ta en höstresa och fylla på med C och D vitamin inför kommande höstmånader. Jag kommer att berätta mer och lägga upp bilder när jag får lite mer tid! Vi blev vän med en familj från Belgien där sonen i familjen hade ett mycket intressant utseende för en fotogalning som mig. Vi får se om jag lyckades med några av bilderna. Solen var så stark att det var svårt men vi får se. Jag är beredd att åka till Belgien enbart för att få bra bilder på honom. Jag har nämligen fått erbjudande av konstföreningen på mitt jobb att göra en egen utställning under nästa höst både med målningar och fotografier. Mina foton kommer att beskriva olika gatumiljöer och porträtt.

.