Kommande fredag får jag förmånen att åka till Detroit på en konferens genom jobbet. Jag tycker att det ska bli så spännande och intressant. Nua frågor och nya spännande månniskor från hela världen.

 

Jag kommer också att passa på och titta mig omkring. Jag kan lova er att jag kommer att gå omkring med händerna i byxfickorna och bara titta och njuta. Det enda som kommer att hända är att jag kanske tar upp min mobil och tar ett kort, vem vet.

 

Detroit är en stad med en historia av att ha gått i konkurs och lyckat ta sig över vattenytan. Det ska finnas massor av streetkonst som jag gillar. Det handlar inte bara om nedkladdade väggar utan om enkla installationer i statsmiljön. Jag ska bara njuta.

 

Ännu en ful bild men den beskriver min vardag. VERKSAMHETSPLANERING

 

Att vara kreativ i olika uttrycksformer är stimulerande och krävande. Varför vill man egentligen måla eller fotografera som är aktuellt för mig? Varför utsätter man sig? Nu funderar ni säkert vad jag menar med att utsätta sig. Syftet med att vara kreativ handlar om att levererat något som jag gärna vill visa. Det är många människor som är kreativa men vågar inte visa sina bilder eller tavlor därför att det är smärtsamt att känna bedömningar, ofta negativa från sin omgivning eller det värsta, BARA VÄNDER RYGGEN TILL. 

 

Att bedöma handlar om att se och värdera. Hur går det till? Det kan jag inte generell svara på men jag tror att den som blir värderad ofta jämförs med proffs eller annat ideal. Må så vara men jag kan tycka att den attityden kväver många och tvivlan tar överhand.

 

Den som fick mig att jag att måla i akryl/olja beror på att Anna-Kari Sundberg i Falun. Hon bjöd in mig till en målarsession under en period och gav mig kickar genom att titta på mina bilder på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig mycket av henne. Jag vill tillägga att hon är en talang PÅ ALLT och då menar jag allt men ändå var hon ödmjuk. Hon kunde under en stund titta på min "simpla, kladdiga" bild och säga "Lena ser du hur färgerna möts just här". När jag tittar på en bild/målning tittar jag först på helheten och därefter på deltaljer som möten. Jag är så tacksam för att hon lärde mig det synsättet. Jag känner en ödmjukhet inför det och jag kan se delar som kickar igång fantasin hos andras bilder och målningar.

 

Åter till rubriken: Jag har packat undan min kamerautrustning och målargrejer för jag har tröttnat. I första hand är det en inre protest från min sida. Om någon i världshistorien kommer att påverkas av det vet jag inte, men det är ett sätt markera inför mig själv. Varför ska jag utsätta mig för att bli dissad och vad ska jag ha alla målningar och bilder? Jag är urless!

 

OK, jag förstår att kritiker som läser detta tänker: TÅL HON INTE KRITIK! Det är inte det det handlar. Det handlar om att vara generös och förstå syftet och nivån för konstens uttryck. Jag vet att jag har talang men jag vet också att många vill skalpera mig pga det.

 

Jag kommer att fortsätta att vara generös mot hela min omgivning och försöka se något i allas bilder och målningar. Det kommer att bli min livsuppgift.

 

MIN BEUNDRAN vill jag rikta till de som använder sin av enkla kompaktkameror och struntar i alla photoshop-lager, masker m.m utan fokuserar på att beskriva en känsla. JAG KOMMER ATT FÖLJA ER och njuta.

 

Här kommer en skitful bild men som har ett uttryck som jag gillar!

 

... i Västra Hamnen. Med kamerna på axeln och en ambition att bara ta en lugn promenad runt hamnen. Vips...stod där partytält och en massa förberedelser. OK, de skulle dra igång M32 segeltävlingar kl. 14.00. Det  var så underbart skönt att bara få sitta och njuta i solen.

 

 

Den här sommaren har jag funderat en del över framtida mål. Jag känner att jag inte bara kan slå mig till ro. Jag har ett bra jobb, hyfsad lön, bor i Malmö, blivit farmor och båda barnen kommer att bo i Malmö. Kan det bli bättre...nej. Samtidigt känner jag att jag inte bara kan sitta och låta tiden gå.

 

Efter ett medarbetarsamtal fick jag frågan från min chef

chef: "vilket är ditt mål om 5 år?".
jag:  "gå i pension".....
chef: "det svaret gillar jag inte".

 

Han fortsatte dialogen med att få mig att förstå att jag måste titta utanför boxen och hitta mål och se framåt. Det handlade inte bara om den personliga karriären utan i livet. Hmm...jag tyckte att det kändes svårt och mina tankar vandrade kring "VAD SKULLE DET KUNNA TÄNKAS VARA?".

 

Samma dag träffade jag en kollega som berättade att han, tillsammans med några kollegor, besökte Brasilien under 5 veckor. De besökte fotbolls VM och åkte runt och tittade på olika delar av landet. WOW, det slog mig att det är något som även jag vill göra. Åka runt i världen och uppleva spännande saker. Jag slog också av att jag kanske bara har tjugo bra år kvar och måste verkligen prioritera. En vän föreslog för mig att jag skulle spara de enkla resorna till år 15-20 och det var en bra tanke. Jag känner mig upprymd och jag har fått massor av energi. Just nu sitter jag och skriver ner vad jag vill och nästa steg blir att lägga en plan/aktivieter/mål. 

 

MAN LEVER BARA EN GÅNG!

 

...sommaren! Det gör inget för det kan inte bli bättre. Men det allra bästa är nog att jag blivit farmor. Jag känner mig upprymd av den kärlek jag känner för det här lilla knytet.