Den här veckan har varit intensiv och spännande. Framgång och bakslag ingår i processen men sånt är livet. Jag längtar så efter att få kraft och energi för annat än jobbet och jag hoppas att jag får den kraften efter några dagar i solen. På tisdag åker vi och det har varit lite panik i planeringen. ! samband med att jag skulle beställa en parkeringsplats på Arlanda, upptäkte jag att vi skulle åka ett dygn tidigare än vad jag hade planerat. Min vän fick också panik men jag tror att vi löst allt. Tänk om vi kommit till Arlanda ett dygn för sent...voj, voj, voj. Vi har bokat reguljär och jag fick också insikten om att vi ska byta från internationellt flight till nationell flight och det kan innebära att bagaget kan bli försenad några dagar. Det är bara att ta höjd för den risken och packa smart i handbagaget.

Jag fick en kommentar nyligen från en bloggkollega som berättade att hela bloggvärlden verkar vara nere just nu. Hon besöker ett stort antal bloggar och hon märker att de flesta är dåliga på att uppdatera just nu.  Det känns skönt att höra att det inte bara är jag som inte hinner prioritera bloggandet.

Just nu sitter jag på tåget mot Sveriges huvudstad och har det ganska bra. Jag är fortfarande snorig men jag känner att det finns hopp om livet även i framtiden. Jag har träffat många trevliga kollegor och har suttit och lyssnat på ett gäng från SSAB Borlänge. Om ni inte tidigare lyssnat till Borlängedialekten så ta tillfället. Det är så brett och de låter så hejiga när det talar.

Jag länger så efter havet! Att få sitta och känna vinder och lyssna till bruset. Det får gärna bita lite i kinderna.

Nu är allt i ett akutläge igen på jobbet! Hjärnan kokar och det var riktigt skönt att få komma hem till tystnaden! Dagen har bestått av möte på möte med en del beslut med korta leveranser. Inte nog med det så höll jag på att välta ett bord i restaurangen på jobbet när jag med all hast skulle runda ett hörn. All verksamhet stannade upp och alla gäster följde mig med sina blickar, oj, oj.....